|
GENRER |
|
|
RUMBA |
Rumban har sitt ursprung i Afrika och uppstod på Kuba någon gång på mitten av 1800-talet. Hela det kubanska samhället anpassade sig till de utländska influenserna och även dansen utvecklades. Därför har Rumban ett stort inflytande från kolonialtiden och den spanska kulturen. Rumba är folkets dans och skapades på gårdarna med hjälp av vad man kom över: skedar, lådor och trummor. Texterna är berättande och uttrycker politik, sociala protester, nationalsim, kärlek, död, vänskap, frustrationer, satir mm. Dansen är sensuell och har mjuka höft- och skulderrörelser och den berättar om mannen som jagar kvinnan och om kvinnan som på ett förföriskt sätt lockar och sedan avvisar mannen. "Vacunao" är karakteristisk för Rumban, det är när mannen attackerar kvinnan med armen, benet eller underlivet. Denna attack görs i ett symboliskt försök att sexuellt röra vid kvinnans sköte och kvinnan viker undan eller skyddar sig med sin kjol. |
|
CHACHACHA |
Cha-cha-cha kommer ursprungligen från Kuba och skapades som en vidareutveckling av danzón och mambon. På 1950-talet lanserades Chachachá av orkesterledaren Enrique Jorrin. Han utvecklar en modernare variant av danzón med starka influenser från Mambo och Rumba. Låten "La Engañadora" föds och dansare hittar nya stegkombinationer i takt till den nya rytmen som markeras av guirons ljud. Chachachá dansas i 4/4-takt och anses ha fått sitt namn just efter detta stegmönster: 2 långsamma steg följda av 3 snabba (1-2-cha-cha-cha). Man dansar cha-cha-cha contra tiempo, dvs. man börjar med en paus på första takten och tar sedan två långsamma steg på takterna 2 och tre följd av tre snabba steg eller cha-cha-cha. Det finns dock dansare utanför Kuba, speciellt inom ballroom dans, som har ändrat dansen och börjar dansa på första takten.Via Mexico kom dansen till USA och Europa, där den blev mycket populär. Musikerna får även en ny uppgift, att köra. Motivet var att med en stark och enhällig "röst" basunera ut denna nya stil "Cha Cha Chá". |
|
CHANCLETA |
Chancleta uppstod under slutet av 1800-talet via de afrikanska slavarna. Kvinnorna bär kjol och männen dansar i s.k. "bermudas" (avklippta byxor). Dansarna bär trä-tofflor och skapar rytmer genom att slå med träsulorna mot golvet. Man kombinerar också rytmen som uppstår med fötterna med att slå och klappa med andra delar av kroppen. Chancleta är en kreativ och explosiv dans. Dansarna ska tillsammans röra sig synkroniserat och på så sätt skapa en förenad rytm med sina trä-tofflor. Chancleta dansas ofta i två lag som tävlar mot varandra. Dansen kan också utspelas mellan en dansare och "el tambor" trumman. Den mångfacetterade rytmen (poliritmo) som uppstår skapar en "contrapunteo" eller dialog mellan dansarna eller mellan dansare och trumma. |
|
MAMBO |
Mambo är en dans i 4/4 eller 2/4-takt av kubanskt ursprung. Mambon är resultatet av en utvecklingsprocess som började på tidigt 1900-tal med jazz, danzón och andra kubanska rytmer. Mambon lanserades som sällskapsdans i USA i slutet av 1940-talet, av den kubanske orkesterledaren Pérez Prado. Under två årtionden kallades han för Mambokungen på grund av hits såsom "Patricia" och "Mambo No. 5". När man idag talar om "mambo-delen" i en låt menas oftast de delar som spelas av blåssektionen. |
|
MERENGUE |
Merengue kommer från Dominikanska Republiken, en tvåtaktig musik som har blivit populär världen över. Merengue dansas nära med flexade ben, lite bredbent och gungande höfter. Dansen uppstod redan på mitten av 1800-talet av kompositören Juan Bautista och var ursprungligen till för att förmedla nyheter/propaganda till folket. I och med sin afrikanska inspiration blev musiken snart bannad. Dansen utvecklades sedan i två riktningar; den som dansades på landsorten och den som dansades i stadens salonger. Den lantliga Merenguen dansades till en början inte i par, utan i grupp. Den finare Merengue som dansades i staden, dansades i par med starka influenser från Europa. |
| CONGA | Conga är musiken från den kubanska karnevalen eller comparsas. Ursprunget är festerna som hölls av de afrikanska slavarna under den spanska perioden. Conga har en viktig plats i den kubanska kulturella identiteten och musikhistorien eftersom en av dess stora drag är det ofantliga antal deltagare från hela färgskalan av raser. Instrumenten som används i conga är trummor, quinto, cowbells, plow grills, kastruller, klockor och bombos, vilket skapar ett rikt ljud. Congan som spelades på östra Kuba visar klart inflytande från immigrationen från Haiti. Bakú trummorna skiljer sig från de tumbadoras som används i västra Kuba. På östra Kuba används det som kallas för Coroneto Chino (kinesisk trumpet) som ger ett mycket speciellt och karaktäristiskt ljud. Det finns även skillnader i basrytmen mellan östra och västra conga. Stegen som används i dansen skiljer sig också. Dansstilar från Haiti såsom franska rumba eller Thona har påverkat utvecklingen. Stegen görs i en stor grupp som följer en enda ledare, på detta vis betonas de samlade dansfärdigheter av hela populationen. Den förenar inte bara de professionella dansarna som uppträder utan även åskådarna som har möjlighet att ta del och uttrycka sin egen tolkning av musiken. |
|
REGGAETON |
Reggaeton är en blandning mellan dancehallens råa attityd, spansk rap, lite salsa, hip-hop, reggae, en medryckande refräng och slutligen reggaeton-musikens utmärkande drag: Dem Bow beat. Denna latino-genre har sitt ursprung i Panama och Puerto Rico där den växte fram redan på slutet av 80-talet. Exakt hur genren uppkom tvistar fanatikerna fortfarande om... Namnet Reggaeton sägs vara en sammandragning av reggae-marathon, som de ursprungliga festerna kallades, och genren levde länge ett hemligt liv på klubbarna eftersom regimen ansåg den vara vulgär, våldsam och kvinnoförnedrande - skivutgivning och radio var inte att tänka på då. 2004 exploderade Reggaeton över hela världen då Daddy Yankee släppte albumet "Barrio Fino" med hitlåten "Gasolina". Dansen är utmanande och är främst en uppvisning av kvinnans mer sexuella kroppsdelar såsom t ex rumpan. |
|
ORISHAS |
Santería är en religion som har sina rötter i Afrika och som praktiseras på Kuba. Los Orishas är deras gudar och via dans och sång dyrkas gudarna. Varje Orisha har sina sånger och danser tillägnade dem. I dansen uttrycker man således varje Orishas speciella attribut och karaktär. T ex Yemayá's dans: hon representerar havet och moderskap och med sin stora blåa kjol visas havets rörelser. Med explosion och puls dansar den röd- och vitklädde Changó, åskans och trummornas gud. |
| SALSA | Ordet Salsa betyder "sås" och påminner oss om att dansen är en salig blandning av olika rytmer. Många påstår att Salsa inte är en egen genre utan, en kommersiell och modern variant av den kubanska sällskapsdansen Son. Man kan säga att salsans ryggrad är Son som med åren blandats upp med mambo, chachacha, danzón, bolero, rumba, merengue, bossanova, m.m. Salsans rötter finns dock på Kuba och idag ser man Salsan som landets nationaldans. I stort sätt dansar alla kubaner Salsa och för många är dansen en viktig del i deras vardag. Salsan består av två takter á 4 slag, dessa 8 taktslag utgör "la clave". Det finns en rad olika skolor inom Salsa, på Kuba heter den ledande skolan "Casino". De olika turerna har namn och kan även dansas i ring med flera par ("Rueda de Casino"). Salsa är ett teamwork, men det finns även en klar ton av lekfullhet i dansen vilket ger utrymme för improvisation. "Timba" innebär att man blandar in andra element från Kubas musikhistoria samt även från modernare dansstilar. |
| SON |
Denna musik- och dansstil i 4/4 takt föddes på landsbygden på östra Kuba redan på 1800-talet och är en vidareutveckling av changüí. Son började som bondmusik, men på 20-talet hade den erövrat dansklubbarna och salongerna i Havanna och var den mest populära dansmusik bland kubaner av alla samhällsklasser. Som dansstil är Son väldigt elegant och dansas i par. Man följer la clave och dansar i contra tiempo, dvs. att man pausar på första takten och tar steg på takterna 2, 3 och 4. Detta gör att man kan betona clavens tredje slag genom en kroppsrörelse som går genom den första takten i den följande taktsträck. Ibland kan man även se kubaner somdansar son till salsamusik. Son har liksom många andra kubanska musikstilar i hög grad påverkats av spansk och afrikansk musikkultur. "Ropa och svara"-sångstilen kom till Kuba med de Afrikanska slavarna och bland de traditionella son-intrumenten återfinns gitarren som är typiskt spanskt. Andra traditionella Son-instrument är bongós, maracas, claves, marímbula och tres. Instrumentet clave är hjärtat i son och markerar den 3/2 synkoperade rytm som har samma namn. Texterna är mångfaldiga och handlar om såväl politik och nationalism som humor och romantik. Ignacio Piñeiro, Miguel Matamoros, Benny Moré och Compay Segundo är några av de stora musiker som populariserat och utvecklat genren Son. Än idag är Son levande, världen är full av musiker, sångare och dansare som fortfarande brinner för denna genre. Många har säkert blivit bekanta med den traditionella sonen genom inspelningarna av Buena Vista Social Club skivorna.
|